Bacon eller blåbär?

Jag kan inte bestämma mig? Saknar jag verkligen den engelska frukosten som serverades på mitt Bed & Breakfast under studieresan till engelska trädgårdar tidigare i år? Med ägg och bacon, te, toast och tomat, korv och svamp? Bönor?

Snart ska jag äta svensk frukost. En terrakottaskål med tinade frukter och naturell havregurt. Blåbär och björnbär, hallon och havtorn. Och så lite gojibär eller bocktörnebär som det heter på svenska. En riktig fruktost, fast om den är så svensk vet jag inte förstås. Te till som i England. Men vad saknar jag egentligen? Just det! Ingenting.

Midsommar på bananen

Amani har svårt att välja vilken sill han ska börja med

Idag är det midsommarafton och då brukar vi släpa bord och dra våra stolar ut på Bananen. Där har några redan innan rest tält och ställt ut högtalare och ljudanläggning. Var och en står för resten, sill och nypotatis, gräddfil och gräslök, öl och nubbe, jordgubbar och grädde för alla traditionsbundna och allsköns annat ät- och drickbart för alla andra.

I år underhöll Per Lundahl (S) och Johan med allsång och gittarspel. Per Lundahl (M) satt bredvid mig och sjöng högt och ljudligt medan hans namne alltså slog an sin gitarr. Bokstaven inom parentes efter Lundahlarna har inget alls att göra med deras respektive politiska tillhörighet, utan visar bara viken gård de bor på här på djingis, alltså S- och M-gårdarna.

Stämningen var hög och de flesta verkade trivas och roa sig här under midsommarfiarandet på Djingis Khan. Otroligt nog satt tyvärr flera midsommarfirare och rökte mitt i folkskaran bland levande barn och redan rökt lax. Om det dåliga omdömet berodde på intagna förfriskningar eller bara vanlig brist på hänsynstagande vet jag inte, för de satt lyckligtvis så långt från oss att åtminstone vi inte besvärades av röken.

Dessutom besannade våra bordgrannar på båda sidor om oss - ja, inte Per och Mats förstås - fördomen att svenskar inte hälsar när de kommer, inte pratar med andra och inte säger mycket alls utan alkoholens hjälp. Jag som trodde att det bara var elaka fördomar...

Tänk vilket konstigt folkslag jag tillhör. Men eftersom jag är född och uppvuxen här, är jag så van vid oss svenskar att jag sällan lägger märke till hur otroligt underliga vi är sett ur ett internationellt perspektiv. Och då menar jag alltså inte små grodorna.

När jordgubbarna så ätits upp och allsången ebbat ut, tog andra toner vid och hoppedansen var snart i full gång. Den fortsätter ännu där ute just nu när dessa rader skrivs.

Glad midsommar på er alla kära bloggläsare!

Tälten skyddade oss från de få droppar som föll

Per Lundahl ledde allsången med sin gitarr och väna stämma

Per Lundahl hann ta sig en liten klunk mellan sångerna

Judy lever ut sin midsommarnattsdröm

Stången

På jakt efter paradiset

Annika Svensson och Madeleine Gross Liljenberg, Lark 07, blev världens sista kunder i bokhandeln

Så är äntligen epoken över. Alnarps Bokhandel slog upp portarna med puka och trumpeter den 18 januari 2006 och levde i välgång och fröjd i några år innan försäljningen av böcker så sakteliga började att avta. Nu är det alltså över. Igår var sista dagen som butiken hölls öppen och många passade på att göra sina sista inköp av trädgårdsböcker och annat läsvärt. Någon regelrätt anstormning blev det dock aldrig, även om det var kunder i bokhandeln mest hela tiden.

Judy och jag hade bestämt att bokhandelns allra sista kund skulle få välja en bok gratis för att sedan visa upp här på bloggen. Det höll på att bli Allan Gunnarsson, men när han tog farväl höll sig två studenter på fjärde året på Landskapsarkitektprogrammet envist kvar i butiken. Jag kunde inte skilja dem åt, så de fick välja var sin bok.   

Annika Svensson roffade lite stressigt och panikartat åt sig den nyutkomna Grönsakslandet, men besinnade sig senare och bytte till På jakt efter paradiset av Penelope Hobhouse.

Madeleine Gross Liljenström tog det aningen lugnare och fastnade direkt för På jakt efter paradiset med undertiteln bland världens mest fantastiska trädgårdar. Det är det jag ska göra nu - leta efter paradiset!

Tack alla kära kunder för åren som gått och besöken vi fått! Det har varit väldigt roligt, lärorikt och oerhört givande på alla sätt. Nja, inte ekonomiskt förstås, men vad sjutton det är ju ända bara något världsligt. Men nu är det skönt att det hela är över. Nu kommer jag att få mer tid över för planteringar, kurser och annat som är både roligt och inkomstbringande. Bra vad?

SLUTREA - halva priset

Total utförsäljning
Nu är det dags för Alnarps Bokhandel att gå i graven, så kom och fira med oss! Vi bjuder på halva priset på allt om du handlar en bok eller fler. Kom och vraka bland alla sorters trädgårdsböcker.

Här finns allt från nybörjarböcker till avancerad facklitteratur. Allt till halva priset.

Men passa på - det är öppet sista gången på måndag 20 juni mellan klockan 10-17, sen stänger vi alltså för alltid.

Jo, ryktet talar sanning, det är faktiskt halva priset på det redan låga rea-priset också. Ännu finns massor med böcker kvar, så ta tillfället i akt att fynda bland tidernas billigaste trädgårdsböcker. Billigare än så här blir det inte.

Men här finns mycket annat i litteraturväg också, som böcker om lantbruk och natur, fåglar och insekter, djur och djurhållning, men också böcker om helande trädgårdar, livsstil, välbefinnande och mat och dessutom barnböcker. Plus en del annat med.    

Boka in måndag 20 juni i din almanacka! Vi ses då och där!

Slutförsäljning av trädgårdsböcker - Alnarps Bokhandel upphör



Karnevalen på Bananfesten

M-gänget samlade på gården inför starten i "Maraton"

Bananfesten pågår som bäst ute på bananen i vårt bostadsområde Djingis Khan i Lund. Själva invigningen ägde rum i fredags med pukor och trumpeter och igår var det minst lika larmigt och högljutt när den traditionella karnevalen gick av stapeln.

Varje gård har fått en bokstavsbeteckning här på Djingis och eftersom det finns tjugo gårdar blir det bokstäverna från A till T som används. Själv bor jag på M-gården. När det är dags för karneval ska man välja ett tema som börjar på gårdens bokstav. I vårt fall ska vi alltså försöka att gestalta något, en företeelse eller ett ting, som börjar med ett M. Bästa tema vinner.

M-gården har inte vunnit så länge jag bott här, men förra året kom vi trea med "Mobilskugga", ett passande och aktuellt tema då Ericsson la beslag på vårt mobila luftrum och gjorde nalleprat hart när omöjligt. När vi hade "Maffia" som tema kom vi mycket välförtjänt tvåa, men annars har det mest blivit placeringar utanför bananpallen.

I år hade vi fastnat för "Maraton" och det kändes väl på förhand att det inte skulle räcka ända fram till seger. Men vi kom ju först i mål i alla fall och mäkta roligt hade vi också.

Efter bananflickan gick ett gäng trummande gubbar i spetsen av karnevalståget

Eftersom B-gården segrade förra gången med temat "Badkrukor" var de från början uteslutna som segrare i år. Om man erövrat vandringspokalen, en bananskulptur som Mats på vår gård snidade ihop för ett antal år sedan, och har den i gårdens ägo så får man nämligen inte behålla den. Pokalen måste vandra vidare.

Annars hade B-gården säkert blivit alvarliga spekulanter på segern med sitt bröllopstema. Som vanligt hade de tagit ut svängarna rejält med alla tänkbara bröllopsattribut, där den cyklande pojken med "just married"-skylten och en lång rad med skramlade burkar i släptåg hörde till ett av de roligare inslagen.   

B-gårdare på väg från vigseln

B-röllopstårtan

P-gården med sin utmärkt gestaltade "Pridefestival" höll jag som favoriter till segern i år, men de fick se sig besegrade av A-gården som valt "Akuten" som tema. Särskilt gillade jag P-gårdens kärlekspar de två dansande, nakna bögarna.

Först i "Akuten" gick den här snubben. Orsaken till eländet måhända? 

Det segrande laget från A-gården

C-gården hade "Camping" som tema och de gjorde det riktigt bra.

K-gården har "Kondition"

Jättebra G-gården! "Glitter & glamour" räckte till en meriterande tredjeplats.

Lång väntan på resultatet, även för djävlar ut temat "Himmel & helvete"

Karnevalen börjar vid bananen och går sedan runt i området, över till "nya området", upp en sväng över Brunnshög och sedan tillbaka till bananen. Där samlas alla gårdarna och väntar med spänning på att resultatet ska förkunnas av Bananrepublikens ledare. I år blev det en extra lång väntan eftersom det var svårt att välja segrare bland så många bra och roliga utföranden.

Riktigt bra var för övrigt också N-gårdens "N-våldshärskare" men de hamnade ändå utanför pallplats trots att självaste Djingis Khan gick med i karnevalståget. Dessutom skymtade både Kadaffi och Napoleon förbi om jag inte såg helt fel. 

Bananfesten pågår hela dagen idag också, sedan dröjer det två år till nästa gång.

Väntan. Vem vinner? Pride? Glitter & glamour?

...och segern går till... ("konstpaus") ...A-gården!!!!!

Vårmarknad på JAMTLI

Våren hade precis skakat de sista iskristallerna ur skägget, långt borta högt uppe i bergen lyste snön fortfarande vit inne bland träden och den tidiga morgonbrisen bjöd ännu på bitande vindar bara några få grader på rätt sida om strecket. Men våren var definitivt här. Kabbelekan förgyllde det porlande vårdiket och björklöven hade mörknat och var inte längre lika läckert veka och skirgröna som i utspringet. Och som det säkraste vårtecknet av dem alla så var det dags för årets vårmaknad på JAMTLI.

På den årliga vårmarknaden i Östersund för nu precis två veckor sedan fanns mycket att beskåda. Här såldes tunnbröd och hjortronsylt, älgörtsdricka och havtornsjuice, slumrande perenner och sommarblommor i sin fullaste prakt. Här snurrade gungkarusellen mest hela tiden och här hölls getabocksrace bland timmerstugorna.

Efter att ha vandrat runt och sett mig mätt bland alla stånden gjorde sig hungern påmind och påpassligt nog stod jag just då i den lilla kön till JAMTLIS Gynnare. Här bakades det kolarbullar över öppen eld. Kolarbullar? "Det har jag aldrig smakad förut så det får jag prova på", tänkte jag och slickade mig om munnen. Väntan var lång, men så till sist fick jag min ranson, en halv pannbit insvept i en servett.

Kolarbullar görs av mjöl, vatten och fläsk, inget annat. Sedan får de puttra länge och väl i ett hav av rapsolja. Därefter stjälps de upp på en bräda och delas om man så önskar. Det smakade alls inte så dumt, men drypande fett var det och säkert mer lämpligt i magen på en hårt arbetande kolare än i min.