Det grönskar på Jägers

Mässhallarna i hamnen i Malmö är ju rivna så nu står staden utan funktionella mässlokaler. När Hem & Villa-mässan med Skånska Trädgårdar drar igång i början av mars så blir det på Jägersro, eller rättare sagt i stora tält på parkeringen utanför hästvelodromen.

Mässan håller på i fyra dagar, 3-6 mars 2011.

Alnarps Bokhandel är på plats alla fyra dagarna med stora delar av ett jättesortiment av trädgårdslitteratur. Flera nya böcker kommer att presenteras på mässan av författarna själva. Sedan kan du köpa ett signerat exemplar i vår monter och också prata en stund med författaren om du vill.

 

Alla hjärtans middag

Idag är det alla hjärtans dag och därför tänkte jag där jag satt på mitt kontor i Alnarp att jag skulle sno ihop något smaskigt till min fru och lille Amani när jag kom hem.

Min rumsfrände Patrick beskrev en rätt som han hade tillagat med fisk, tunn pasta, russin och pinjenötter med sådan inlevelse att han inspirerade mig att försöka göra något liknande. Jag följer ju sällan recept så jag tänkte som vanligt blanda och ge.

Alla hjärtans middag

Det här bestämde jag mig för att använda:
rödspättafiléer
tunn trådpasta kallad "capellini fidelini" av 100 % durumvete

rödlök
purjolök
havregrädde, Oatly iMat
pinjenötter
russin, svarta
tomat
tomatpuré

vitlök
saffran
kanel
gurkmeja
olivolja
färsk timjan
örtsalt på bordet

Så här gjorde jag:
Först stekte jag spättafiléerna, eller snarare värmde upp dem rejält i en stekpanna och kokade trådpastan i tre minuter.

Därefter skivade och stekte jag rödlök och purjolök i en annan stekpanna, tillsatte hackad tomat och lät det hela mjukna.

Så var det dags för pressad vitlök, mald kanel och gurkmeja, en liten påse saffran, russin och pinjenötter. Sedan hällde jag i havremjölk och tryckte ut en lång sträng tomatpuré från tuben, rörde runt och lät det hela puttra en stund. Nu vände jag i fisken och pastan, blandade allt och lät det ta värme. Till sist klippte jag färsk timjan över anrättningen och ringlade lite olivolja av bästa sort därpå.

Klart att servera. Därtill en stor flaska Didrik, ett danskt mörkt och smakrikt öl från "de 5 gaarde". En rigtig dansk luxusbrug med stolte traditioner som min danske bror Johan vänligen nog lämnade i kylen efter sitt besök nu i helgen.

Ja, det blev väldigt gott! Jag har inte skrivit ut några mängder i oreceptet ovan, men det är som vanligt: prova dig fram. Det behöver ju inte bli precis likadant varje gång. Kram till er alla!

Fruktälskarens himmelrike

En fruktälskare kan knappast hitta en bättre plats på jorden än Kenya. Här vimlar det av allsköns frukter och dessutom till priser som skulle få marknadsansvariga på både Willys och ICA Maxi att skämmas rejält.

Barnen på Dileo's Kindergarten utanför Nairobi får lära sig känna igen de vanligaste frukterna. De kan frukternas namn på både swahili och engelska.

Överallt säljs det frukt och grönsaker - i affärerna, på torgen, längs gator och vägar

Papaya, Carica papaya, strax innan skörd

Ett mangoträd, Mangifera indica, med dignande frukter.

En fruktmarknad längs vägen söder om Meru, nästan precis på ekvatorn. 

De olika sorterna av Mango har skiftande smak och konsistens.

Bananer hör till stapelvaran på fruktmarknaderna.

Så gör man chapati

Chapati - en bild som jag lånat av bloggen matporr, http://matporr.wordpress.com/

Chapati hör till det kenyanska kökets viktigaste beståndsdelar. Dessutom är det ett bröd som är väldigt lätt att tillreda. Att det bara behövs tre ingredienser gör ju också att det platsar perfekt på den här bloggen. Här kanske jag måste erinra läsaren om tre-regeln som jag berättade om här i augusti förra året.

Allt du behöver är mjöl, vatten och salt. Enklare än så kan det knappast bli. Sedan är det bara att röra ihop ingredienserna och så är du igång. Om du vill ha ett mer precist recept så får du leta någon annanstans, till exempel på tasteline.

Degen rullas till små runda bollar

Därefter kavlas degbollarna ut till tunna skivor

Sedan steks brödet i olja i en het panna 

Serverat!

Mormor visar barnbarnen hur man äter chapati

Efter chapatin är det dags för Amani att jaga tuppen igen, eller var det tvärt om?

Mutfakta kim var?

Nairobi-Köpenhamn med Turkish Airway

Nu var det första gången som vi flög med Turkish Airway, men absolut inte den sista. Det var en förvånansvärt behaglig upplevelse med utmärkt service, gott om benutrymme och en anmärkningsvärt vällagat flygmeny långt från alla dessa mer eller mindre oätliga plastboxar, halvsura flygvärdar och inklämda, domnande ben som vi tyvärr ännu inte lyckats att glömma från resor med KLM, Swiss Air eller ännu värre, ve och fasa, Brussel Airlines.

Mutfakta kim var låter värre än vad det faktiskt är, landets förmodade grad av korruption till trots. Detta uttryck på klingande turkiska var tryckt på matsedeln vi begåvades med och betyder helt enkelt: vem är i köket?

Vad vi åt? Kofta förstås.