Café Naserian och Alnarps Bokhandel har upphört men lever kvar i våra hjärtan

Viss kurslitteratur kan ändå köpas. Titta under fliken Sidor om böcker i högerkolumnen




Visar inlägg med etikett Bananen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bananen. Visa alla inlägg

fredag 24 juni 2011

Midsommar på bananen

Amani har svårt att välja vilken sill han ska börja med

Idag är det midsommarafton och då brukar vi släpa bord och dra våra stolar ut på Bananen. Där har några redan innan rest tält och ställt ut högtalare och ljudanläggning. Var och en står för resten, sill och nypotatis, gräddfil och gräslök, öl och nubbe, jordgubbar och grädde för alla traditionsbundna och allsköns annat ät- och drickbart för alla andra.

I år underhöll Per Lundahl (S) och Johan med allsång och gittarspel. Per Lundahl (M) satt bredvid mig och sjöng högt och ljudligt medan hans namne alltså slog an sin gitarr. Bokstaven inom parentes efter Lundahlarna har inget alls att göra med deras respektive politiska tillhörighet, utan visar bara viken gård de bor på här på djingis, alltså S- och M-gårdarna.

Stämningen var hög och de flesta verkade trivas och roa sig här under midsommarfiarandet på Djingis Khan. Otroligt nog satt tyvärr flera midsommarfirare och rökte mitt i folkskaran bland levande barn och redan rökt lax. Om det dåliga omdömet berodde på intagna förfriskningar eller bara vanlig brist på hänsynstagande vet jag inte, för de satt lyckligtvis så långt från oss att åtminstone vi inte besvärades av röken.

Dessutom besannade våra bordgrannar på båda sidor om oss - ja, inte Per och Mats förstås - fördomen att svenskar inte hälsar när de kommer, inte pratar med andra och inte säger mycket alls utan alkoholens hjälp. Jag som trodde att det bara var elaka fördomar...

Tänk vilket konstigt folkslag jag tillhör. Men eftersom jag är född och uppvuxen här, är jag så van vid oss svenskar att jag sällan lägger märke till hur otroligt underliga vi är sett ur ett internationellt perspektiv. Och då menar jag alltså inte små grodorna.

När jordgubbarna så ätits upp och allsången ebbat ut, tog andra toner vid och hoppedansen var snart i full gång. Den fortsätter ännu där ute just nu när dessa rader skrivs.

Glad midsommar på er alla kära bloggläsare!

Tälten skyddade oss från de få droppar som föll

Per Lundahl ledde allsången med sin gitarr och väna stämma

Per Lundahl hann ta sig en liten klunk mellan sångerna

Judy lever ut sin midsommarnattsdröm

Stången

söndag 22 augusti 2010

Kräftskiva på Bananen



I går var det dags igen och i år satt vi i ett stort tält där alla fick plats. Typiskt, så kom det inget regn. Varje år har vi som bor på Djingis Khan i Lund en gemensam kräftskiva på Bananen, dit alla drar sina bord och stolar, pick och pack, öl och eldvatten och så själva kräftorna förstås.




Våra bordsgrannar hade till och med en våffelgrill på bordet och gräddade varma, saftiga våfflor som toppades med sylt och kylskåpskall, nyvispad grädde. Är det inte lite vanvördigt på en kräftskiva? Nåja, de må vara förlåtna för de hade också ett kakfat med fyra våningar fyllda med rödkokta leddjur.

Talita som kommer från Brasilen satt med oss. Hon undrade om vi alltid äter kräftorna kalla. Jaaa... sa jag. För det gör vi väl? Så inte i Brasilen. Där mumsar man olika skaldjur, främst krabbor, tillagade i kokosmjölk och alltså som en varm rätt. Låter inte så dumt egentligen. Kanske skulle man prova nästa år med varma kräftor, dill och kokosmjölk och en fesljummen nubbe med anis. Eller inte.



Till  kräftorna smakar det utmärkt med ett mörkt, mustigt öl och eftersom jag sparat flaskan som jag fick av Geert i Belgien blev det den som fick göra kräftorna sällskap. En äkta Alpaide i ett äkta Alpaideglas. Underbart!


Bagette med vitlökssmör och stark ost hör kräftskivan till. Man kan göra ett nyttigare och i mitt tycke godare alternativt till vitlökssmör utan smör också. Ta olivolja istället, pressa vitlök - nej, ganska mycket - vrid några tag med chilipepparkvarnen och strö ett uns salt över och rör runt. Ställ så anrättningen i kylen några timmar och i frysen i 10 minuter så är det klart för att bre mumsiga mackor.


Amani åt också kräftor. Fast han slickade mest. Lite senare var det dags för norsk karaoke. Då gick vi hem.


Bananen kallas gröningen där vi brukar festa till det