Café Naserian och Alnarps Bokhandel har upphört men lever kvar i våra hjärtan

Viss kurslitteratur kan ändå köpas. Titta under fliken Sidor om böcker i högerkolumnen




Visar inlägg med etikett Djingis Khan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Djingis Khan. Visa alla inlägg

måndag 26 september 2011

Halvtrefika i Vita Huset

Anne Carlsvi förbereder sitt anförande om Friends of Shangilia

Igår var det halvtrefika i Vita Huset här på vår bostadsrättsförening Djingis Khan i Lund. Först serverades det fika och därefter berättade eldsjälen Anne Carlsvi om samarbetet med Shangilia, barnhemmet i Nairobi i Kenya.

Anne förklarade hur du och jag kan hjälpa gatubarnen i Nairobi. Det finns olika sätt, sa hon. Man kan sälja lägenheten och bo i bilen eller äta mer gröt. Eller kanske sälja bilen och bo kvar i lägenheten. Men betydligt enklare är det att gå med i Friends of Shangilia. Viktigast av allt är att GE! Lite eller mycket eller något mitt i mellan. Så nu tycker jag ska du gå med i föreningen och skänka något.


Halvtrefika varannan söndag i vita huset

Friends of Shangilia

Männen ska hoppa med en käpp i handen

Amani och Sally är också med i dansen

Sedan var det dags för Judy Kamemba Gaunitz att lära ut masaidans. Fem män och fem kvinnor ställdes upp på golvet i stora salen och alla lyssnade noga när Judy berättade och visade hur man skulle röra sig. Det var inte så svårt. Männen hoppade ju mest upp och ner med en käpp i handen, ju högre desto bättre, medan kvinnorna rörde sig rytmiskt, växelvis mot och från de hoppande männen. Alla var så duktiga!

Dagen avslutades med att Lill Siroiney berättade om Montessori Training Center för flickor i Tanzania. Sedan gick vi alla ut till det sommarlika septembervädret igen, tillbaka till välfärden.



Hembakat till förmån för barnen på Afrikas horn.

fredag 24 juni 2011

Midsommar på bananen

Amani har svårt att välja vilken sill han ska börja med

Idag är det midsommarafton och då brukar vi släpa bord och dra våra stolar ut på Bananen. Där har några redan innan rest tält och ställt ut högtalare och ljudanläggning. Var och en står för resten, sill och nypotatis, gräddfil och gräslök, öl och nubbe, jordgubbar och grädde för alla traditionsbundna och allsköns annat ät- och drickbart för alla andra.

I år underhöll Per Lundahl (S) och Johan med allsång och gittarspel. Per Lundahl (M) satt bredvid mig och sjöng högt och ljudligt medan hans namne alltså slog an sin gitarr. Bokstaven inom parentes efter Lundahlarna har inget alls att göra med deras respektive politiska tillhörighet, utan visar bara viken gård de bor på här på djingis, alltså S- och M-gårdarna.

Stämningen var hög och de flesta verkade trivas och roa sig här under midsommarfiarandet på Djingis Khan. Otroligt nog satt tyvärr flera midsommarfirare och rökte mitt i folkskaran bland levande barn och redan rökt lax. Om det dåliga omdömet berodde på intagna förfriskningar eller bara vanlig brist på hänsynstagande vet jag inte, för de satt lyckligtvis så långt från oss att åtminstone vi inte besvärades av röken.

Dessutom besannade våra bordgrannar på båda sidor om oss - ja, inte Per och Mats förstås - fördomen att svenskar inte hälsar när de kommer, inte pratar med andra och inte säger mycket alls utan alkoholens hjälp. Jag som trodde att det bara var elaka fördomar...

Tänk vilket konstigt folkslag jag tillhör. Men eftersom jag är född och uppvuxen här, är jag så van vid oss svenskar att jag sällan lägger märke till hur otroligt underliga vi är sett ur ett internationellt perspektiv. Och då menar jag alltså inte små grodorna.

När jordgubbarna så ätits upp och allsången ebbat ut, tog andra toner vid och hoppedansen var snart i full gång. Den fortsätter ännu där ute just nu när dessa rader skrivs.

Glad midsommar på er alla kära bloggläsare!

Tälten skyddade oss från de få droppar som föll

Per Lundahl ledde allsången med sin gitarr och väna stämma

Per Lundahl hann ta sig en liten klunk mellan sångerna

Judy lever ut sin midsommarnattsdröm

Stången

söndag 5 juni 2011

Karnevalen på Bananfesten

M-gänget samlade på gården inför starten i "Maraton"

Bananfesten pågår som bäst ute på bananen i vårt bostadsområde Djingis Khan i Lund. Själva invigningen ägde rum i fredags med pukor och trumpeter och igår var det minst lika larmigt och högljutt när den traditionella karnevalen gick av stapeln.

Varje gård har fått en bokstavsbeteckning här på Djingis och eftersom det finns tjugo gårdar blir det bokstäverna från A till T som används. Själv bor jag på M-gården. När det är dags för karneval ska man välja ett tema som börjar på gårdens bokstav. I vårt fall ska vi alltså försöka att gestalta något, en företeelse eller ett ting, som börjar med ett M. Bästa tema vinner.

M-gården har inte vunnit så länge jag bott här, men förra året kom vi trea med "Mobilskugga", ett passande och aktuellt tema då Ericsson la beslag på vårt mobila luftrum och gjorde nalleprat hart när omöjligt. När vi hade "Maffia" som tema kom vi mycket välförtjänt tvåa, men annars har det mest blivit placeringar utanför bananpallen.

I år hade vi fastnat för "Maraton" och det kändes väl på förhand att det inte skulle räcka ända fram till seger. Men vi kom ju först i mål i alla fall och mäkta roligt hade vi också.

Efter bananflickan gick ett gäng trummande gubbar i spetsen av karnevalståget


Eftersom B-gården segrade förra gången med temat "Badkrukor" var de från början uteslutna som segrare i år. Om man erövrat vandringspokalen, en bananskulptur som Mats på vår gård snidade ihop för ett antal år sedan, och har den i gårdens ägo så får man nämligen inte behålla den. Pokalen måste vandra vidare.

Annars hade B-gården säkert blivit alvarliga spekulanter på segern med sitt bröllopstema. Som vanligt hade de tagit ut svängarna rejält med alla tänkbara bröllopsattribut, där den cyklande pojken med "just married"-skylten och en lång rad med skramlade burkar i släptåg hörde till ett av de roligare inslagen.   


B-gårdare på väg från vigseln

B-röllopstårtan



P-gården med sin utmärkt gestaltade "Pridefestival" höll jag som favoriter till segern i år, men de fick se sig besegrade av A-gården som valt "Akuten" som tema. Särskilt gillade jag P-gårdens kärlekspar de två dansande, nakna bögarna.


Först i "Akuten" gick den här snubben. Orsaken till eländet måhända? 


Det segrande laget från A-gården

C-gården hade "Camping" som tema och de gjorde det riktigt bra.


K-gården har "Kondition"

Jättebra G-gården! "Glitter & glamour" räckte till en meriterande tredjeplats.


Lång väntan på resultatet, även för djävlar ut temat "Himmel & helvete"

Karnevalen börjar vid bananen och går sedan runt i området, över till "nya området", upp en sväng över Brunnshög och sedan tillbaka till bananen. Där samlas alla gårdarna och väntar med spänning på att resultatet ska förkunnas av Bananrepublikens ledare. I år blev det en extra lång väntan eftersom det var svårt att välja segrare bland så många bra och roliga utföranden.

Riktigt bra var för övrigt också N-gårdens "N-våldshärskare" men de hamnade ändå utanför pallplats trots att självaste Djingis Khan gick med i karnevalståget. Dessutom skymtade både Kadaffi och Napoleon förbi om jag inte såg helt fel. 

Bananfesten pågår hela dagen idag också, sedan dröjer det två år till nästa gång.

Väntan. Vem vinner? Pride? Glitter & glamour?

...och segern går till... ("konstpaus") ...A-gården!!!!!


söndag 22 augusti 2010

Kräftskiva på Bananen



I går var det dags igen och i år satt vi i ett stort tält där alla fick plats. Typiskt, så kom det inget regn. Varje år har vi som bor på Djingis Khan i Lund en gemensam kräftskiva på Bananen, dit alla drar sina bord och stolar, pick och pack, öl och eldvatten och så själva kräftorna förstås.




Våra bordsgrannar hade till och med en våffelgrill på bordet och gräddade varma, saftiga våfflor som toppades med sylt och kylskåpskall, nyvispad grädde. Är det inte lite vanvördigt på en kräftskiva? Nåja, de må vara förlåtna för de hade också ett kakfat med fyra våningar fyllda med rödkokta leddjur.

Talita som kommer från Brasilen satt med oss. Hon undrade om vi alltid äter kräftorna kalla. Jaaa... sa jag. För det gör vi väl? Så inte i Brasilen. Där mumsar man olika skaldjur, främst krabbor, tillagade i kokosmjölk och alltså som en varm rätt. Låter inte så dumt egentligen. Kanske skulle man prova nästa år med varma kräftor, dill och kokosmjölk och en fesljummen nubbe med anis. Eller inte.



Till  kräftorna smakar det utmärkt med ett mörkt, mustigt öl och eftersom jag sparat flaskan som jag fick av Geert i Belgien blev det den som fick göra kräftorna sällskap. En äkta Alpaide i ett äkta Alpaideglas. Underbart!


Bagette med vitlökssmör och stark ost hör kräftskivan till. Man kan göra ett nyttigare och i mitt tycke godare alternativt till vitlökssmör utan smör också. Ta olivolja istället, pressa vitlök - nej, ganska mycket - vrid några tag med chilipepparkvarnen och strö ett uns salt över och rör runt. Ställ så anrättningen i kylen några timmar och i frysen i 10 minuter så är det klart för att bre mumsiga mackor.


Amani åt också kräftor. Fast han slickade mest. Lite senare var det dags för norsk karaoke. Då gick vi hem.


Bananen kallas gröningen där vi brukar festa till det