Nya tag i Tivoliparken

Invigning av den nya fikaplatsen i parken

I påskveckan har Tivoliparken i Lahom vuxit sig ännu större. Etapp tre är på gång och på skärtorsdagen dukade Stefan upp fika till oss alla som jobbat med planteringarna. Det var kokosbollar och bananer, annat sötebröd och olika drycker, något för alla smaker helt enkelt. Precis som det är tänkt att Tivoliparken ska vara.

Tivoliparken ska bli som ett nöjesfält men utan åkattraktioner, lotterier och spunnet socker. Istället är det alla spännande växter och djur som lever där som är de verkliga attraktionerna. Fast lekplatser med gungor och rutschkana finns ju här också förstås.

Vid parkens ena entré, Magnoliaporten kallad, ska man mötas av en stor dunge blommande magnolior

Till barkens lov

Det finns böcker och så finns det böcker. Till den senare kategorin måste jag absolut räkna två nya tillskott i bokhyllan i mitt arbetsrum på slottet. Det första nyförvärvet är ett riktigt praktverk om trädens vackra bark där både blyga och orädda modeller från hela världen visar upp sig i de mest utstuderade dräkter som man kan föreställa sig.

Boken heter Bark: An Intimate Look at the World's Trees och är tillsnidad av den franske fotografen Cèdric Pollet. På hans hemsida finns ett galleri av stammar uppdelade efter färg med kategorier som shades of white, shades of green and shades of red. Gå dit och vandra mellan trädstammarna en stund. Det är värt all möda i världen att ta en liten trädpromenad där.

Kolla också in vilka som går på bark walken här nedanför så förstår du säkert varför jag inte ville hålla detta bara för mig själv. Det här är en bok att njuta av i varje sidvändning. Makalöst vacker!

Fin näver minsann

Ceiba speciosa

Eucalyptus deglupta

Den andra boken är minst lika vacker men på ett mycket mer subtilt och försynt sätt. Seeing Trees med undertitel Discover the Extraordinary Secrets of Everyday Trees av Nancy Ross Hugo och Robert Llewellyn handlar om att upptäcka all fördold skönhet som bara väntar på att bli hittad och få lite uppskattning.

Bortblandad bland blombladen

Den röda storduken som drogs över köksbordet redan strax innan jul skulle väl egentligen stuvats undan för länge sedan. Men först i förrgår var jag på Åhléns i Lund och letade efter en vaxduk som skulle utgöra nästa steg i successionsordning. Det var lättare sagt än gjort.

- Nej, vi för inte vaxdukar länge, blev svaret på min fråga som jag efter mycket letande insåg att jag måste klämma fram.
- Jaså, varför inte det?
- De innehåller PVC, så vi har plockat bort dem ur sortimentet.
- Jaha, hmm.

Det var ju förvisso lovordigt, men om de tänker plocka bort allt som innehåller PCV kommer det allt bli ganska tomt i hyllorna misstänker jag. För den oinvigde läsaren kan nämnas att PVC vid förbränning avger giftiga klorgaser och är klassad som miljövidrig.

Nu blev det istället ett en duk i ett ersättningsmaterial som kändes som plastat tyg som bars hem tillsammans med ananas, avokado och annat ätbart. När duken väl kom på bordet insåg jag att mönstret förlorade prickarna och blev ett monster i köket.

Duken är så till den milda grad blommig att det är hart när omöjligt att hitta något med samma färger om det läggs på bordet. Å andra sidan kommer väl den nya kamouflageduken också att dölja fläckar och spill och det var ju ändå lite av avsikten. Ser du förresten avokadon på bilden?

Neue Staudenverwendung

Perennkonferensen i Tyskland anordnades på Bildungsstätte Gartenbau i Grünberg och där finns förutom föreläsningssal och bierstube också ett rum som fungerar som en liten bokhandel för trädgårdslitteratur och i sortimentet finns främst fackböcker men även en del böcker av mer populär karaktär.

Där hittade jag en bok av Norbert Kühn som jag genast köpte och som jag nu gärna vill rekommendera. Den heter Neue Staudenverwendung, alltså ungefär nya sätt att använda perenner och det är en bok utöver det vanliga. Om du läser tyska så är den ett absolut måste i din fackhylla.

Jag känner redan att den tillhör en av mina fem viktigaste trädgårdsböcker tillsammans med storheter som
The Dynamic Landscape, The American Woodland Garden och Die Staunden und ihre Lebensberiche.

Klägg och selleri

Det var mitt på eftermiddagen och dags för bensträckare och kaffebryt under Perennagruppens träff på Star Hotell i Lund som en del av Plantskoledagarna 6-8 februari. I det intilliggande rummet med förvånandsvärt slitna sittmöbler dukades kaffe, te och olika läckerheter upp till de sötsugna deltagarna.

För en gångs skull var det inte bara kläggiga kakor och sackarosstinna sötsaker som samsades på renvita brickor. Här fanns också, hör och häpna, glas med tärnad färsk frukt och till och med gurkstänger och kapade selleristjälkar som plockemat.

Det har aldrig skett på andra ställen. Heder åt de ansvariga! Vad har hänt egentligen, lever vi plötsligt i samma tid, "de andra" och jag?

Själv hoppade jag som vanligt över alla kladdbomber och förlustade mig med tillfredställelse och förvåning bland grönt och fruktigt istället.

Trädets tid

Christel Kvant kommer till Alnarp
I samarbete med Alnarps Bibliotek anordnar Dendrologiska Utskottet en kvällsföreläsning med Christel Kvant. Hon kom under förra året ut med boken Trädets Tid som också självfallet nominerats till, som en bland tio böcker, Årets Trädgårdsbok av Stockholms Gartnersällskap.

Christel är en flitig skribent med många böcker bakom sig. Hon är en av mina 5 i topp-författare inom den gröna bokfloran och frågan är om inte Trädets Tid är kronan på verket. Det är visserligen inga revolutionerade kvantteorier som Christel presenterar i Trädets tid, men det är en oerhört vacker och välskriven bok som behandlar trädet ur alla tänkbara aspekter. Köp den, läs den!

Kom också till biblioteket i Alnarp för att lyssan på Christel på tisdag 7 februari med start klockan 18.00. Det står i annonsen att det inte blir någon försäljning av böcker, men det har man visst ändrat. Det finns alltså möjlighet att införskaffa ett exemplar av Trädets Tid i samband med föreläsningen.

Dendrologiska Utskottet är en utväxt från Alnarps Studentkår och de arrangerar föreläsningar och växtvandringar i Alnarp. Det är måhända en fortsättning på studentföreningen Herboert som jag startade 1979 när jag som kunskapstörstande student önskade något mer än vad som bjöds i undervisningen.

I varje fall är agendan den samma, med föreläsningar och växtvandringar. Men vi gjorde nog oftare utflykter till den skånska naturen än anordnade växtvandringar i Alnarp. Själva namnet Herboert var en sammanslagning av orden herb från herba och oert (ört), båda alltså med betydelsen ört.

Man behöver inte vara medlem i Dendrologiska Utskottet för att vara med på arrangemangen. För Alnarps-studenterna är det gratis, övriga betalar en avgift på 50 kronor eller så. Väl mött på tisdag 7 februari!  

Illustration av Viktor Kvant

Köttfritt på Spyken

Här äts det köttfritt en gång i veckan numera. Bild från Wikipedia.

 Mot min vilja stoppas reklamblaskan Lokaltidningen Lund i min brevlåda. Jag har en lapp med texten Ingen reklam tack på lådan, men det biter föga på den till fårakläder förklädda Lokalulven. Lite redaktionell text gör nämligen tidningen lovlig och fri att trotsa reklamavböjelsen.

Vanligtvis går reklambladet direkt till pappersåtervinningen, men den här gången var det en rubrik som fick mig att börja läsa. "Spyken inför köttfritt - skolan vill vända trenden". Spyken är en gymnasieskola i Lund där både Maximilian och Karin gått, alltså min två älrde barn.

- Fantastiskt, tänkte jag, tänk att slopa kött på en gymnassieskola! Men jag läste vidare. Då visar det sig att Spyken ska servera vegetariskt mat en gång i veckan. Ja, du läste rätt. EN dag i veckan. Det betyder att de alltstå förut lassat upp köttmat alla veckans dagar! Ja, fisk har man väl förhoppningsvis erbjudit då och då.

- Är det verkligen så illa ställt med maten i skolorna och tillgång på nyhetsstoff för tidningsredaktionerna, tänkte jag. Det borde vara en självklarhet att skolköken också kan laga vegetariskt och erbjuda studenterna god, nyttig och miljövänlig mat, mumlade jag förvånat.

- Om det infört en köttdag i veckan istället och serverat vegetariskt, fisk och skalddjur de återstående dagarna, funderar jag, vore det verkligen något att skriva om däremot. Vad tycker du?