Så gör man chapati

Chapati - en bild som jag lånat av bloggen matporr, http://matporr.wordpress.com/

Chapati hör till det kenyanska kökets viktigaste beståndsdelar. Dessutom är det ett bröd som är väldigt lätt att tillreda. Att det bara behövs tre ingredienser gör ju också att det platsar perfekt på den här bloggen. Här kanske jag måste erinra läsaren om tre-regeln som jag berättade om här i augusti förra året.

Allt du behöver är mjöl, vatten och salt. Enklare än så kan det knappast bli. Sedan är det bara att röra ihop ingredienserna och så är du igång. Om du vill ha ett mer precist recept så får du leta någon annanstans, till exempel på tasteline.

Degen rullas till små runda bollar

Därefter kavlas degbollarna ut till tunna skivor

Sedan steks brödet i olja i en het panna 

Serverat!

Mormor visar barnbarnen hur man äter chapati

Efter chapatin är det dags för Amani att jaga tuppen igen, eller var det tvärt om?

Mutfakta kim var?

Nairobi-Köpenhamn med Turkish Airway

Nu var det första gången som vi flög med Turkish Airway, men absolut inte den sista. Det var en förvånansvärt behaglig upplevelse med utmärkt service, gott om benutrymme och en anmärkningsvärt vällagat flygmeny långt från alla dessa mer eller mindre oätliga plastboxar, halvsura flygvärdar och inklämda, domnande ben som vi tyvärr ännu inte lyckats att glömma från resor med KLM, Swiss Air eller ännu värre, ve och fasa, Brussel Airlines.

Mutfakta kim var låter värre än vad det faktiskt är, landets förmodade grad av korruption till trots. Detta uttryck på klingande turkiska var tryckt på matsedeln vi begåvades med och betyder helt enkelt: vem är i köket?

Vad vi åt? Kofta förstås.

Teodling i regniga sydväst

På buskstäppen och savannen är det extensiv boskapsskötsel som är den dominerande näringen. I högländerna och de rent montana områdena är odlingen av grönsaker och agrara grödor desto större. Te odlas som jag nämnt tidigare bland annat norr om Nairobi i en krans runt Mount Kenya, men också i de regniga delarna i sydväst vid Kisumu och Kisii.

Vi besökte vänner i Kisii och vandrade runt i deras teplantage.

Amani undersöker teplantorna lite mer ingående

Ogräsrensning är en viktig del av teodlingens skötsel

Varje plockare får betalt direkt av tebolaget, alltså inte av odlaren, för det man själv plockar. 

Sortering av tebladen

Här vägs varje plockares teskörd

Så lastas allt slutligen på en lastbil som kör till tefabriken

Karkadé - hibiskuste

Karkadé är ett te som görs på foderbladen av blomman hos en afrikansk hibiskusart,  Hibiscus sabdariffa

Här visar odlaren i Meru i Kenya stolt upp sin ekologiska odling av Hibiscus.

En blommande buske av Hibiscus sabdariffa

Blomställningarna skördas för hand.

Torkning av karkadéfoder

Teerna är färdiga att skeppas iväg

Provsmakning! Karkadé kan drickas varm som te eller kyld med is och kanske ett stänk citron som svalkande sommardryck. Hibiskuste innehåller höga halter av välgörande antioxidanter och inget koffein.

Te från fält till kopp

Kenyanskt te är verkligen värt att leta efter. Det tillhör de bästa kvaliteterna i världen och smaken är omisskännlig, stark och smakrik, aromatisk och laddad.  De flesta teodlingarna ligger i Kenyas bergstrakter och vid foten av Mount Kenya besökte vi en av alla dessa plantager.

Vi börjar ute bland teplantorna.

Mount Kenyas sluttningar har ett utmärkt lagom svalt klimat för teodling.

Det är bara de två översta bladen som skördas.

Dags för avlastning i tefabriken.

Tesäckarna töms på ett löpande band som transporterar bladen in till maskinen som finfördelar dem.

De finhackade bladen går nu upp i fermenteringsanläggningen.

Grönt te blir svart.

Fermenteringen tar bara drygt en timme.

Teet sorteras i olika fraktioner.

En av de finare fraktionerna.

Färdigt att leverera.

Fyra olika tefraktioner - fyra olika nyanser av brunt.

Färdigt för provsmakning.

Sluuuuurp!

Nu återstår bara att sälja teet. Och att smutta lite.

Juldagen

Efter flera dagar utan anslutning till internet är jag nu tillbaka. Geten slaktades, styckades och grillades på bakgården, ugali, sukuma wiki och allt annat tillreddes i köket.

Tarmskjöljning

Mama Amani förbereder sukuma wiki i köket

Mama Lee rör runt i julugaligrytan

Scola tjuväter ett getaspjäll

Julbordet med ugali längst fram

Min pappersjultalrik med, räknat från plastskeden och medsols, pilau rice, grillad get, ugali, tomatröra med lök, sukuma wiki gjord på bladkål och till sist vanlig isbergssallat. Till detta - ej från julbordet - kall Tuskers öl.

Julmaten står vid dörren

Att fira jul i Kenya blir ju något helt annat än det brukar vara hemmavid. Idag år det julafton och dagen då själva julfirandet förbereds. Redan igår handlade vi det mesta i matväg och i morse gav sig Jacinta åstad för att köpa geten som nu står utanför husknuten i väntan på morgondagens slakt. Vad hittar man då på julbordet i ett kenyanskt hem? Till det återkommer jag imorgon om jag kan slita mig en stund från julfirandet och om internetanslutningen vill.

Noël, Rita eller Kamnash som hon kallas för det mesta, Lee och mama Amani är på Tusky's och handlar julmat.