Café Naserian och Alnarps Bokhandel har upphört men lever kvar i våra hjärtan

Viss kurslitteratur kan ändå köpas. Titta under fliken Sidor om böcker i högerkolumnen




Visar inlägg med etikett Belgien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Belgien. Visa alla inlägg

måndag 9 augusti 2010

Kanin och öl i grytan

Nästa kväll var det dags för ännu en belgisk specialitet. När vi sett oss omkring i Tuinen van Hoegaarden hela dagen lång och tittat oss trötta på platsen för vårt gemensamma planteringsprojekt åkte vi hem till familjen Derom i samhället intill. Geert och Veerle har köpt ett gammalt 1800-talshus som de som bäst håller på att renovera.

I kväll var det Geert som stod vid spisen. Veerle lagar för det mesta vardagsmaten medan Geert oftast tar sig an matbestyren vid festligare tillfällen. Låter det bekant? Det är ganska sällan man hör motsatsen, alltså att mannen i familjen lagar vardagskäk och kvinnan står för festmaten. Hur gör ni i ert förhållande?

Kvällen innan när vi sörplade musslor pratade Geert sig varm för en annan typisk belgisk maträtt som han brukade laga – kanin. I Sverige är det minsann sällan som kaniner hamnar på matbordet i alla fall som tillagade, men i Belgien hör det alltså inte till ovanligheterna.

En grannfamilj producerar kaniner för att ätas upp. Ja, själva produktionen står kaninerna själva för förstås, men grannarna säljer sedan avkomman. Geert köpte en stor bamsing och fick hem den slaktad och färdigstyckad.

Så här gjorde Geert. Först brynte han kaninbitarna i olivolja tills de var gyllene gulbruna runt om. Sedan tillsattes mycket av grovt skivad gul lök (Geert tog fyra stora lökar) som frästes lätt glasiga.

Därpå hällde han i lite vatten för att lösa upp stekytan i grytan. Vattnet fick sjuda i grytan i ungefär en tredjedels kvart innan den fylldes på med en stor flaska av smakrikt mörkt öl. Här använde Geert en jättestor flaska, nära nog en liter skulle jag tro, med ölsorten Alpeide från Hoegaarden bryggeri.

Sen tillsatte han salt och nymalen svartpeppar, lagerblad och rikligt med färsk timjan. Överst la Geert en stor skiva ljust bröd bredd med stark senap. Nu fick det hela koka under lock i 45 minuter varpå det var dags att lägga i ett kvarts kilo katrinplommon. Efter ytterligare 20 minuters kokning var det så äntligen tid att smaka av, krydda lite mer om det behövdes och voilà: ‘Bon Appétit’!

Barnen hade inga problem med att vänta på att Geerts delikata kanin skulle bli klar

Vi åt kaninen med kokt potatis och en ljuvlig grönsallad. Egentligen skulle det ha serverats pommes frites förstås, men eftersom vi åt det kvällen innan tyckte Geert att vi skulle variera oss. Det tackar jag för! Flottiga potatisstänger hör inte till min favoritföda precis.


Familjen Gaunitz, Peter, Amani och Judy - nöjda och mätta matgäster

Hur det smakade? Underbart gott. Kanin är inget vidare fett kött, påminner faktiskt en aning om kyckling, så det behövs rikligt med plommonsky till. Vi drack rött vin och iskallt vatten. Helt lyckat!


lördag 7 augusti 2010

Musselen Natuur

Belgien är vida känt för att brygga Europas bästa öl. Just hemkommen från Vlaams-Brabant-provinsen packar jag snabbt in några flaskor Duvel i kylen i väntan på det rätta tillfället. I Belgien besökte vi först Jan Spruyt, en trevlig plantskoleman som numera överlämnat perennplantskolan till sonen Nik och istället ägnar mer tid åt selektion av nya perenner, i Mostenveld och sedan Geert Derom, ansvarig för parken Tuinen van Hoegaarden i just Hoegaarden.


Musselen Natuur - erg lekker

Jan bjöd oss alla på kvällen till en restaurant där det serverades en av Belgiens mest kända nationalrätter. Musslor - och vi valde Musselen Natuur utom Geert som höll sig på torra land och åt biff. Det var Judy och jag, Geert och så Jan och hans fru Anna. Amani också förstås men han åt ju babymat.

Ett helt kilo musslor till var och en, kokade i lätt saltat vatten med mycket lök, lagerblad och andra kryddor. I Belgien är musselen stort, men numera odlas de flesta belgiska musslorna i grannlandet Holland. Hälften av alla holländska musslor exporteras till Belgien där alltså ett kilo hamnade framför mig i en svart, rykande, underbart doftande metallgryta.

Musslorna smakade utsökt och slank ner tillsammans med den förföriskt starka Duvel-ölen. Att servera pommes frites till musslorna kändes däremot som ett grovt stilbrott, men sådan är seden. I Belgien äts det pommes frites till det mesta och vanligtvis tillagas de i hemmet från inköpta eller hemodlade solanumknölar.

För att potatisstängerna ska bli läckert krispiga så friteras de först en gång, sedan får de svalna och så friteras de ännu en gång. Geert berättade att han gärna upprepar proceduren en gång till för att de ska bli riktigt belgiskt bra. Men pommes frites till musslor? Det är som att servera pommes på kräftskivan. Hemska tanke!

Jan Spruyt vid musselgrytan