Kräftskiva på Bananen

I går var det dags igen och i år satt vi i ett stort tält där alla fick plats. Typiskt, så kom det inget regn. Varje år har vi som bor på Djingis Khan i Lund en gemensam kräftskiva på Bananen, dit alla drar sina bord och stolar, pick och pack, öl och eldvatten och så själva kräftorna förstås.

Våra bordsgrannar hade till och med en våffelgrill på bordet och gräddade varma, saftiga våfflor som toppades med sylt och kylskåpskall, nyvispad grädde. Är det inte lite vanvördigt på en kräftskiva? Nåja, de må vara förlåtna för de hade också ett kakfat med fyra våningar fyllda med rödkokta leddjur.

Talita som kommer från Brasilen satt med oss. Hon undrade om vi alltid äter kräftorna kalla. Jaaa... sa jag. För det gör vi väl? Så inte i Brasilen. Där mumsar man olika skaldjur, främst krabbor, tillagade i kokosmjölk och alltså som en varm rätt. Låter inte så dumt egentligen. Kanske skulle man prova nästa år med varma kräftor, dill och kokosmjölk och en fesljummen nubbe med anis. Eller inte.

Till  kräftorna smakar det utmärkt med ett mörkt, mustigt öl och eftersom jag sparat flaskan som jag fick av Geert i Belgien blev det den som fick göra kräftorna sällskap. En äkta Alpaide i ett äkta Alpaideglas. Underbart!

Bagette med vitlökssmör och stark ost hör kräftskivan till. Man kan göra ett nyttigare och i mitt tycke godare alternativt till vitlökssmör utan smör också. Ta olivolja istället, pressa vitlök - nej, ganska mycket - vrid några tag med chilipepparkvarnen och strö ett uns salt över och rör runt. Ställ så anrättningen i kylen några timmar och i frysen i 10 minuter så är det klart för att bre mumsiga mackor.

Amani åt också kräftor. Fast han slickade mest. Lite senare var det dags för norsk karaoke. Då gick vi hem.

Bananen kallas gröningen där vi brukar festa till det