Hanna och Duetten

Vi valde fredagen för då brukar det inte vara så mycket folk som under lördag och söndag. Jag har inte varit där på flera år faktiskt, men när Karin mitt framför näsan bläddrade bland bilderna som hon tagit från uppbyggnaden av årets stora installation så bestämde jag mig genast att bege mig norrut. Cecilia föreslog att vi skulle åka och i fredags gav vi oss alltså av till Sofiero och den stora trädgårdsfesten, Cecilia, Patrick och jag.

Hur var det då? Vad ska jag säga? Ja, jag vet inte om det är jag som har förändrats eller om det är arrangemanget som bleknat. Du läser ju just nu en matblogg och eftersom jag också skriver i trädgårdsbloggen utan stängsel (http://petergaunitz.blogspot.com/) kan man ju undra varför inlägget hamnade här och inte där. Ja, varför? Jo, för mycket stängsel! För mycket mat. Det platsar helt enkelt inte på min trädgårdsblogg. För mycket tingel och knäckebröd, tangel och korvprovning. Mer mat och tilltugg, krims och trams, än trädgårdsvisioner och gröna idéer. Fast mat är ju också livet. Vi åt exempelvis varsin mäktig och mäkta dyr räkmacka i restaurangen med den fantastiska utsikten, Patrick, Cecilia och jag. Men visst fanns det ljus i mörkret.

Hanna Fisk var den mest och bäst lysande stjärnan bland alla ljusglimtarna. Hennes Duett i Bukett måste vara en av de mest lyckade installationer som visats på mycket länge. En jättestor bröllopsbukett utslängd på gräsmattan, en blomsida gjord av snittblommor och grönt och så baksidan med ingång till ett inre rum rakt genom blomskaften. Här inne möttes den ringlande kön av en grön grotta med mossväggar, liten vattenspegel och hängande, dallrande, doftande fjärilslika blomster. Suveränt! Grattis Hanna!

Cecilia Wingård måste vara mäkta stolt över vad dagens trädgårdsstudenter kan åstadkomma och över deras designkunskap och idérikedom. Var det då en fulländad skapelse? Ja, absolut. Idémässigt inget i övrigt att önska. Utformningen av det inre rummet även så - där inne var det helt magiskt.

Däremot tycker jag att själva blommorna i buketten hade vunnit på att vara mer stiliserade. Allstå att varje enskild blomma hade gjorts mer distinkt och att blommorna tillsammans utformats mer enhetligt, kanske bara en sorts blomma. Då hade intrycket från långt håll blivit ännu bättre. Men det är detaljer i en trots allt fantastisk kreation. Hannas installation i sig platsar förstås på min trädgårdsblogg också.

Vad mer? En mycket bra installation på temat bröllopssäng - eller var det bröllopsäng - var Prinsessan på ärten. Idé och utförande höll absolut toppklass.

Prinsessan på ärten

Tävlingen att på kort tid skapa en trädgårdsinstallation var också lyckad. Här deltog bland annat Klockaregårdens trädgårdsbutik från Småland, Trädgårdshandel i Limhamn och Åbergs trädgård från Ystad. De var inte riktigt klara när vi var där, men Klockaregårdens konstverk såg just då mest spännande ut.

Sen träffade jag ju också Eva Robild som var där med sin lilla mamma. Eva är en klar favorit bland trädgårdsskribenter - en bland blott en handfull författare som förmår blanda gedigen grönkunskap med nyfikenhet och stilistisk känsla i sitt skrivande.

Herr Åberg är min favorit bland världens trädgårdsmästare. Här försöker han muta till sig segern i designtävlingen. Men Sanna och Maria är dessvärre omutliga. "Min enda chans att vinna", påstod han med glimten i ögat, räven bakom örat och ekorren i sinnet. Heja herr Åberg! Mer av din sort tack!

Finaste försäljningsmontern hade Trädgårdshandel i Limhamn, inte att förvånas över. Deras snabbinstallation i tävlingen var också bra, men lite för lik den här montern för att riktigt sticka ut och vara originell tillräckligt

Cecilia befann sig plötsligt inne i själva ståndet hos Pelargonsällskapet. Två fina pelargoner hamnade så småningom i hennes papperskasse

Till sist min räkmacka för att skapa en mjuk övergång från kräftskivan senast - det är ju trots allt en matblogg. Och Crustacéer är aldrig fel.